Kulör, färg och glans

Färg = Substansen som är i målarburken. Varje färg har fyra dimensioner: Kulör, valör, mättnad och temperatur.

Kulör = Beskriver hur vi uppfattar färgen; blå, gul, röd.

Valör= ett mått på hur ljus färgen är.

Mättnad= anger färgens intensitet eller styrka.

Temperatur = hur varm eller kallt det upplevs, där varmt är mellan gul och rödlila och kallt är mellan gulgrönt och blålila i färgcirkeln.

Glans = Finishen på färgen kallas glanstal eller glansgrad och anges i en skala från 0-100. Lågt glanstal är väldigt matt, absorberar ljus och kan ofta upplevas som lugnare men även mörkare. Högglansig yta är lätt att torka rent, upplevs som ljusare eftersom det reflekterar mycket ljus men eventuella ojämnheter kan däremot synas tydligare.

Beroende på hur ytan ska användas passar olika glanstal bäst. På rumsväggar föreslår vi på Rex Arkitektbyrå i de flesta fall en mycket matt färg med hög pigmenthalt som framhäver övertonerna i kulören och som tillåter pigmentkornen i färgen att gnistra på ytan likt ädelstenar i ett diadem. På snickerier så som dörrar, eller ytor som ska kunna torkas av, är det bättre att välja ett lite högre glanstal så att ytan tål att användas och ser fin ut över tid.

Reflektion om kulör och glans

Sedan mer än 25 år står en nära vän i ett skåp på kontoret – en mörkblå hård pappbox som likt en Aladdins lampa finns där och kan uppbringa underverk. Det är bara att öppna och störta ner i ett bråddjup av mänsklig erfarenhet. Och det räcker med att titta, lyssna och suga i sig av färgprakten.

Lådan innehåller Köpenhamns Målarlaugs 98 kulörprover – mer behövdes faktiskt inte en gång i tiden. Proverna är nämligen alla baserad på naturliga pigment som var det som räckte innan vi uppfann syntetiska pigment. Kulörerna bygger på några danska arkitekters uppmätningar under 20-talet av snart 2000 år gamla målade ytor i Pompeji .

Efter många års användning känns kulörerna bekanta likt några stenar från stranden som jag kan ha kvar i byxfickan. Fjärran från nutida trend- och hippfaktorer, men dom räcker långt och blir ändå alltid oundvikliga referenser. Precis som färgskalan i min akvarellåda med sina bekanta jordfärger från Windsor & Newton. Just sådana basala kulörer som kan kombineras på ett nästan oändligt antal sätt för att ge stämningar, och som räcker hur långt som helst.

Det finns en faktor till när det gäller upplevelse av kulör som är obegripligt underskattad – nämligen glans. Ett vanligt misstag som kan ruinera upplevelsen av kulör är omedvetet rollad målarfärg med högglansig yta. Dom vanligaste glansvärdena 7 och 9 riskerar att se ut som apelsinskal när de rollas, och kan då helt dölja övertonerna i en kulör. Från ett kulört apelsinskal är steget närmast ofattbar stort till den fina effekten av för hand rivna pigment burna av bindemedel, som tillåter pigmentkornen att gnistrande ligga på ytan som ädelstenar i ett diadem. Pigment dolda av platsbindemedel under ett täcke av tjock plast blir tyvärr inte lika bra på rumsväggar. Skillnaden är ungefär lika stor som mellan att ett parkettgolv där trämaterialet är täckt av hård plastlack som bara tillåter oss uppleva trämaterialet likt ett foto bakom hårt glas och känslan att av att smeka en nyhyvlad doftande naken träbit. Nakna gnistrande pigmentkorn är för ögat vad naket trä är för handen.

Med ljussättning går det att fullständigt förvandla rumsupplevelser, men kulör och glans ger övertoner som skänker bestående intryck….. och börja gärna med att öppna den magiska mörkblå lådan.

– Olle Rex